coloredbyfrida

Efter att igår ha ridit ut med min kära syster på en liten busrunda, med lite bockningar och annat hyss  inblandade i galoppen, så bestämde jag mig att det var dags för hoppning idag.

 

Jag har inte hoppat Silver på jätte länge då det gick väldigt dåligt för oss ett hoppass. Silvers och mitt självförtroende hamnade nere på +0- någon stans och det har gjort att Silver var väldigt tveksam mot hinder och det blev inte bättre för att jag satt där och red som en skit. 

 

Dagens bana:

 

Jag red fram ganska länge, kände av så att kan kändes igenom i båda sidorna innan jag började hoppa. Sedan körde jag i gång med travbommarna. Han var väldigt fin, det ända var att han gärna drog sig till höger väl över bommarna och jag fick va väldigt noga med att försöka rida så rakt som möjligt. 

 

Silver var väldigt fin på hindrerna idag. Han var lite "mesilsökande" och tog tag i hindrerna när han såg dem. Det var en härlig och trygg känsla. Problemet som jag har när jag hoppar är att jag inte riktigt har den kraft och energi i galoppsprången som behös för att hoppa. Så jag måste jobba men att se till att jag har en bra galopp innan jag styr på hindret. Men idag tycker jag att det gick helt okej, med det där att samla in energin. 

 

Det jag även märkte idag var att han blev snabbt trött. Jag antar att han har bra "springkondis" men dålig styrka i kroppen. Men denna styrka ska vi jobba upp nu!

Förra helgen startade jag min första clear round i distansritt. Silver och jag tog oss igenom en bana på 5 mil. Och vi blev godkända. Och det var så GALET ROLIGT!

 

 

Men i alla fall, väl uppe på hästryggen kändes Silver enormt taggad. När min grupp fick startsignal så var vi ett gäng på tre personer som skrittade iväg. Det var asfallt i början och silver är inte van att gå på det så jag funderade lite på om det var påfrestande för honom att trava. Men sedan när en annan häst som startade 5 minuter senare kom i kapp oss så hängde jag på denns trav. Silver var så taggad att han knappt kunde skritta, han småtravade lite stressat i början i säkert 500 meter innan han insåg att vi skulle skritta.. haha. 

 

Silver var så ENORMT fin hela tiden, jag är så himla glad över det. Han var pigg och energisk, lätt i handen. Dock blev han något över het och stark då jag blev omriden och lät de som red om passera och försvinna i "horrisonten". Men jag tror att med lite mer erfarenhet så kommer Silver att lära sig att inte vilja ta ut sig allt för mycket i början. 

 

Jag försökte hålla ett jämnt travtempo nästan hela tiden. Jag skrittade bara i början ett tag och då terrängen inte tilllät högre hastigheter. Och tog galopp vissa sträckor. 

 

Första sträckan var på 3 mil. Jag gick in till veterinären kanske 12 minuter efter jag kommit till groomen, sedan väntade en halvtimmes vila - som kändes som typ 5 minuter - Silver fick äta och dricka. Sedan var det dags för andra rundan på 2 mil. Jag hade nu väntat mig att silver skulle kännas lite stel och trött. Men icke, han var piggare än aldrig förr, så inriktad på att komma ikapp alla de framför honom. sen sista rundan gick så ofantligt fort, kändes det som.

 

Jag hade nästa hela tiden sälskap med två väldigt trevliga ekipage, båda med två fina araber. En fux och en flugskimmel som silver. Tack för det! Det var riktigt mysikt.

 

Ja, nu var det ett tag sedan som jag sa att jag skulle skriva om min första prova på omgång med distansritt. Jag har till och med hunnit köra en clear round på 5 mil efter det. Men mer om det lite senare.

 

Som sagt så blev jag i sommras väldigt sugen på att starta distansritt med Silver. Så jag började träna upp hans kondis lite smått. Sedan anmälde jag mig till en tävling där man kunde få testa hur det är att tävla distansritt. Vilket var super! "Prova på" ritten var 2 mil lång. Tävlingen jag var på heter Rönningeritten. Första intrycket när jag kom till tävlingsplatsen var lite speciellt då det såg helt annorlunda ut än de tävlingar jag vart på (dressyr och hoppning). Det var mycket människor och hästar kors och tvärs, Hinkar och höpåsar låg utspridda på ett grusområde. Vi kom inkärandes med bilen och parkeringsvakten frågade om vi skulle ha en groom-bil. Både jag, mamma och min pappa tittade frågande på henne. Vi hade ingen aning om vad det innebör. Jag kände då att jag var väldigt, väldigt opåläst och oförberädd om vad som faktiskt händer på en distansritts tävling. Men alla människor var så otroligt glada och trevliga så mina problem löste sig fint.

 

Då var det alltså dags för "förbesiktningen". Veterinären kollade igenom hela Silver klämde på rygg och ben. Silver var något stel i höger rygghalva, (vilket han ofta är när han blir spänd i övrigt), men det var inget mer med det, utan att det noterades ner. Pulsen kollades, (Silvers låg på 42 slag/minut tror jag..) Sen sprang jag med honom så veterinären kunde kolla hans rörelse. 

 

Och efter en snabb bangenomgång med resten utav den grupp jag skulle starta med, så satt jag upp på min ponny och red fram. En kvart efter det så var det dags för start. När klockan slog 11.00 var det min grupps tur. Vi var 5 personer som startade samtidigt. Efter lite snabba blickar och tvekan bland gruppen tog jag täten och travade iväg. Jag insåg efter några meter att resten av min grupp skrittade i lagon takt efter oss, så det resulterade i att vi blev ensamma. 

 

Silver var tittig och spänd. Och antagligen hade han ingen tanke på att detta var en tävling, (eller vad man ska kalla det, det var ju bara en prova på klass). Efter ca 400 meter blev det tvärnit då jag skulle svänga av från min väg till en annan. Silver tyckte antagligen inte att den nya vägen såg lika inbjudande ut. Mina tankar var inte så muntra och jag undrade hur det skulle gå om min ponny nu skulle tvärnita och vägra att gå var 400:de meter. Men det blev tur som är inte så. Även om han var väldigt spänd och inte slappnade av nästan något hela den första milen så gick han i alla fall framåt. När jag ridit 1 mil blev jag i kappriden av några i tävlingsklassen och då blev det fart på ponnyn. Han skulle med dem. Men enligt mig så red de för fort och jag tyckte att vi kunde ta det lungt. Vilket silver fattade efter ett tag.. 

 

Väl kommen till målet efter 2 blandat roliga mil, så kunde nog jag och silver känna oss nöjda. Det här med distansritt kändes ju ändå som att det kunde vara något för oss. 

 

Sedan var det dags för "utbesikting", all kontroll upprepades och Silver gick igenom den med en puls på 44 slag/minut.

 

Efter rönningeritten bestämde jag mig genast för att anmäla mig till en clear round. Jag var så sugen på att testa ytterligare ett lopp!